Ingalill Tuomolin

282

"”Borgå stads invånare är stadens viktigaste kunskapsresurs”"

Det här är andra gången jag ställer upp som kandidat i kommunalvalet, men den här gången är allt olikt. Att kandidera utan att varken kunna träffa väljarna eller sina medkandidater i personliga möten eller samtal känns overkligt. Coronapandemin har visat hur sårbara vi människor och samhället är om vi inte får mötas.

Med en mamma som är 90+. barn som är 40+ och barnbarn som är 12 och 15 har jag praktisk insikt i vad Corona restriktionerna fört med sig för barnen, ungdomarna och de gamla. Det pandemin har lärt oss om hur viktiga vi människor är för varandra, och hur viktigt det är för människan att vara delaktig i det dagliga livet i samhället, är för mig den viktigaste lärdomen att ta in som värdegrund i samhällspolitiken.

Men att ensidigt hela tiden betona vikten av distansarbete förundrar, då faktum är, att grunden för hela vårt samhällsbygge skulle kollapsa utan alla dem, som gör allt det arbete som inte kan göras på distans. Det arbetet är själva grunden för att vi skall kunna ha ett välfungerande, organiserat, tryggt samhälle – ett välfärdssamhälle.

Namn: Ingalill Tuomolin
Födelseår: 1952
Kommun: Borgå
Hemort: Borgå
Titel: Pensionär

Viktiga politiska frågor

Välskött ekonomi och näringsliv

Grundförutsättningen för en god kommunal ekonomi är att fördelningen av skatteinkomsterna är fördelade i rätt proportion mellan staten och kommunerna enligt vilka uppgifter=utgifter för dem kommunen har. Det är de inte nu, eftersom den i särklass största skatteinkomsten, mervärdesbeskattningen, som alla kommuninvånare betalar, nu i sin helhet tillfaller endast staten, trots att det är kommunerna i Finland som allt sedan 90-talets recession i sin helhet bekostar sina kommuninvånares social-, hälso-, sjuk- och specialsjukvård.

Mervärdesbeskattningen kom till uttryckligen för att den offentliga sektorn skulle ha medel för att bygga upp välfärdssamhället och trygga alla finländares grundförutsättningar för välmående. Den här skatten, 14% för livsmedel och 24% för i stort sett allt annat, betalar alla kommuninvånare=Finlands invånare för sin konsumtion från vaggan till graven. Näringsidkarna redovisar sedan all den inkomst som är moms månatligen till staten, så det är en effektiv inkassometod för staten att få in pengarna på kontot.
1990-talets recession för endast 30 år sedan var förödande för invånarna och det finska samhället. Men förhoppningen om att man skulle kunna spara sig igenom följderna av recessionen kan man idag, 30 år senare med covid19 konstatera att var grundlösa. Tvärtom har grundförutsättningarna för välmående för en alltför stor del av befolkningen grusats. Man kan inte spara genom att sluta underhålla vägar, fastigheter eller människors psykosociala hälsa.

Det, att man på 90-talet överförde också specialsjukvården på kommunerna, mot att inte längre öronmärka de summor som i statsandelarna var menade för kommunernas social- och hälsovård, är en av orsakerna varför vi står inför den situation vi har idag. Inte för att kommunerna skulle ha misskött sin ekonomi, utan för att statens andelar till kommunerna inte på långt när räcker till för kommunernas åligganden. Kanske de faktiska kostnaderna för, och utvecklandet av, den dyraste och viktigaste sektorn, social- och hälsovården, inte ens finns med som statlig utgiftspost i den årliga statsbudgeten då de inte längre behöver räknas ut och öronmärkas?

Att statsandelarna är tillräckligt stora är grundläggande för kommunernas ekonomi visar också det, att då så gott som alla kommuners ekonomi visat rött i åratal, med skulder som växt år för år, men att nu, då staten sköt till en ansenlig summa för att täcka utgifterna för följderna av covid19, de flesta kommuners ekonomi visar på grönt.

Kommunalskatten, som alla, märk väl alla, betalar för sina inkomster vare sig det är frågan om löne- eller pensionsinkomster, är kommunernas största direkta skatteinkomst. Eftersom den är skatteöresbaserad betyder det ju att det är i kommunens intresse att kommuninvånarna har en så stor skattepliktig inkomst som möjligt. Om arbetslösheten är stor inverkar det givetvis på kommunens skatteinkomster, men pensionärer kan inte bli arbetslösa, så deras skatteinkomst ändrar inte så länge som de lever eller inte flyttar till annan ort.

Det som inverkar menligt på kommunens näringsliv är kommunernas strävan till att betala så litet som möjligt för det de upphandlar, vilket leder till att de näringsidkare som är beroende av kommunal upphandling endera inte får ett marknadsmässigt lönande pris för sina varor eller tjänster, eller blir helt utan kommunala inköp. Ett exempel på detta är att Borgå stad betalar 3 miljoner/år för sina inköp för de offentliga måltiderna, men inget köps av Borgå stads företag eller odlare, inte ens från den egna regionen. Det här går inte heller ihop med klimatsträvan att upphandla så lokalt som möjligt.

Läs mer i vårt valprogram ›

Välmående kommuninvånare

Välmående kommuninvånare är naturligtvis förutsättningen för ett gott samhälle. Men att långtifrån alla invånare är välmående vet vi. Tvärtom mår alltför många barn, unga, familjer, unga vuxna både fysiskt och mentalt dåligt. Sjukskrivningarna på grund av depression har ökat i rasande fart och blivit all längre. Helt klart är att det inte är endast på individen diagnosen skall ställas, utan på organisationerna. Det är många inom den offentliga sektorn som mår dåligt, speciellt de som i sitt arbete dagligen möter klienterna, alltså just den sektor som hör till det kommunala politiska beslutsfattandets ansvarsområde.

Det har sagts att vi inte kommer att kunna återgå till det som var före Corona pandemin. Och det är bra. Nu har vi kommit till en punkt då vi måste granska vad som gått medmänskligt, organisatoriskt, resultatmässigt och ekonomiskt fel i vår kontrollstyrda kommunala offentliga sektor och gå in för en tillitstyrd organisation i stället. För att få Borgås offentliga sektor inom bildning, preventiv social- och hälsovård, sjukvård, samt den specialvård Borgå betalar HUS för, att ge det resultat den är till för, välmående invånare, måste man vända skutan och i beslutsfattandet övergå till en tillitsstyrd organisation som grundar sig på ett problemlösningsperspektiv, och använda den kunskapsresurs invånarna och de anställda inom hela sektorn utgör.

Ett konkret exempel är långköraren den kommunala färdtjänsten för de rörelsehindrade. Hur många färdtjänstbeslut har inte hittills genomförts utan reell kunskap om vilka behov de som är beroende av färdtjänsten har. Det vet de bäst själva och de taxiföretagare som i praktiken utför tjänsterna. Hur mycket har alla dessa misslyckade beslut kostat de rörelsehindrade, taxinäringen och samhället i tid och pengar, då man för att spara sytt en alldeles för trång FPA-påse för innehållet, och sedan proppat in alla behov i påsen och slängt det som inte rymts in.

Nu inför nya färdtjänstplaner har Handikapprådet i Borgå rutit till för att man inte heller denna gång, då man planerat upphandlingen av färdtjänsterna, anammat Handikapprådets expertis om vad som är viktigt för de rörelsehindrade. Men det kundråd, som nu skall grundas för att berätta om vad som fungerar, och vad som inte fungerar, borde naturligtvis höras då man planerar färdtjänsterna, i stället för att låta dem ge responsen efteråt, då färdtjänstplanerna redan verkställts, eller hur.

Vi har två grava missförhållanden i samhället som underminerar och underminerat barnens rätt till ett tryggt hem utan familjevåld och en trygg skola utan trakasserier, våld och terror mot barn och unga som utförs av andra barn och unga. Detta strider mot Barnkonventionen och barnkonventionens artikel 3 punkt 2 ”alla barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för barnets välfärd. Behovet av särskilt skydd och omvårdnad förpliktar vuxna att säkerställa att barnets rättigheter förverkligas och likaså att skydda barn mot försummelse av deras rättigheter”. Det är kommunerna som har ansvaret för att inga barns liv och framtid förstörs på grund av familjevåld eller skolvåld.

Om vi inför nästa valperiod gör beslutet att Barnkonventionen beaktas i allt beslutsfattande, kommer vi samtidigt att säkerställa att beslutsfattandet utgör grunden för välmående invånare och ett gott samhälle.

Läs mer i vårt valprogram ›

Boende och byggande

Jag lånar mina tankar om boende och byggande som jag skrev i min insändare ”Bostadsyggande på Borgå stads centrumtomt, energitomten” i ÖN i januari 2020.

Hur har beslutsprocessen gått från det man visste att Borgå Energi flyttar och staden har en tomt för 4 bostadshus som sträcker sig bakom Borgå Energis gamla kontorshus? Har fokus ställts på att planera bostäder med tillgänglighetsfrågorna och boendemiljön i fokus? Vad är Borgå stads strategiska och bostadspolitiska plan? Finns den?

Tomten har redan en funktionell boendemiljö för byggandet av tillgängliga bostäder för en given målgrupp. T.ex. för barnfamiljer både svensk- och finskspråkiga daghem och centrumskolor på promenadvägsavstånd.

Bostadshusen kommer att ligga granne till huvudbiblioteket, Biblioteksparken och Japanska parken. Äppelbackens servicecenter, öppet för alla seniorer med simhall, gym, lunchrestaurang och mötesrum som nyttjas av pensionärsföreningarna för deras program ligger på kort promenadavstånd från bostadshusen. WSOY-huset, som i sig inhyser ett mångsidigt utbud aktiviteter och tjänster, både stadens egna och olika företags, ligger på kort avstånd i grannkvarteret.

700 m från bostadshusen ligger Borgå torg, Nimbus, Lundi, Kulturhuset Grand, Runebergsparken, restauranger, caféer, och specialbutiker. Inte stort längre väg är det från bostadshusen till Gamla stan och ån.

Tillgänglighetsfrågorna är de viktigaste då Borgå stad skall bebygga sin centrumtomt. Dem har jag inte sett skymten av då tomten utbjudits till byggbolag. Det är ju inte byggbolagen som ansvarar för boendemiljön eller tillgänglighetsfrågorna då husen byggs och bostäderna planeras och inreds, det ansvaret har staden.

Den diskussion jag sett i medierna om byggandet av bostäderna är hur många våningar husen kan ha och fasaden på dem. Det borde ju vara självklart att husen skall vara anpassade till den omgivande byggnationsmiljön, det är inget byggbolagen skall ha som villkor, villkoren skall ställas av staden!

Klimatneutralt byggande: Inte heller är det byggbolagen som skall ta hänsyn till att man bygger klimatsmart. Det är Borgå stad som i sin strategi för stadsutveckling och bostadspolitik skall bestämma kriterierna för hur man i byggandet skall göra för att bygga klimatneutralt.

När det gäller energitomten och behovet av tillgänglighetsplanerade bostäder är det givet att de mest pockande behoven idag är dagens pensionärer och seniorer, de med funktionshinder och barnfamiljer. De som bor i bostäderna har alla möjlighet att till fots ta sig till de ställen de behöver. Det som inte får ske är att man negligerar sitt bostadspolitiska ansvar.

Läs mer i vårt valprogram ›